Så dom säger till mig att detta är den sista dagen som tonåring.
För att imorgon så är det min 20 års dag.
När jag vaknar upp så är jag såpass gammal. Är född tidigt på morgonen så.

Men igår så var det utgång som gällde. En väldigt massa folk jag inte känner och ett par få som jag känner. Och vi i en salig blandning gjorde staden osäker. Och det var ju rätt så mycket tur att modern faktiskt var hemma denna helgen så vi kunde svänga runt halva staden klockan tre på natten för att hämta upp en desorienterad syster. Men det var en kul kväll.
Var fruktansvärt när jag vaknade imorse bara.
Kändes som om jag sovit som en död och hade kramp i hela benet.

Och idag så var man på Svedala Marknad. Daniels moder såg en och sprang.
Den kvinnan har aldrig gillat mig.
Första dagen jag träffade henne... Haha! 16 år tillsammans med hennes mycket äldre son, vegetarian som inte vill äta dom blodiga stekarna som var tänkta till middag. Oj oj oj. Gudnådemigsåhemskt!
Men men... Vissa är lite mer hatiska än andra.

Så vad ska man göra imorgon annars? Är tänkt att man ska bowla och kanske ta en öl medans man rullar kloten. Dock blir det nog bara jag och mamma som kommer att rulla klot, för systern ska åka till Blekinge med den nya påtänkta så det var bra planerat... Eller prioterat.
Men alla gör som dem själva vill. Sålänge jag slipper sitta hemma hela dagen.

Så det ska firas både med buller och med bång.
Men kanske med fler bullar än med bång..
Fast det firas inte så mycket just idag.
På lördag kommer det att firas mer ordentligt kombinerat med oss båda.
Jag fyller år på måndag så det är ett kombinerat firande.
Eller snarare jag tar in mitt firande i hennes med hennes vänner.
Men det rör mig inte så mycket. Är glad att träffa nya människor.
Speciellt killar, men eftersom jag inte är sådan så om det finns en trevlig tjej också så är det ju som sagt bara trevligt.

Men innan fest på lördag så vankas det middag på en av stadens få vegetariska resturanger då både jag och min syster avhåller oss likdelar till middag.
Så fadern och Bodil tillägnar den här dagen att själva äta detta.
Fick höra av systern idag att hon tydligen ska få mindre pengar än mig i födelsedagspresent för att jag nollar.
Jag trodde aldrig jag skulle bli irriterad för att få mer pengar. Men det blir jag. För vad är att jag får en nolla i den meningslösa siffran som kallas min ålder som gör att jag ska ha mer pengar än min syster?
En förälder ska inte göra skillnad på sina barn. Tycker det är löjligt.
Varför förtjänar jag fler nollor för att jag nollar?
Ha, det var en rolig mening.

Men det krävs vissa för en sådan sak. Men jag vet att jag kan utöka mitt förråd av postitlappar och min tvbänk kommer utsmyckas av fler av dom där små kinderegggubbarna. Det är standarden av det man får av fadern.
Gammal som ung. Barn som sambosysterbarn.
Nu kommer många väldigt moraliska människor tänka hur otacksam jag är och att det är tanken och inte grejerna som räknas.
Men hade det funnits någon tanke så okej. Men dom handlar upp ett lager att ha i en garderob där hemma så dom är förberedda till ett par års jular och födelsedagar så dom bara kan plocka fram postitlappar och kinderegg och ge till alla. Och då och då ger dom något totalt meningslöst dom hittat på Coop Forum Jägersro.
Som Sven som fyllde år nu helgen som gick fick en potatisstöt.
Jag var själv med och såg när dom köpte den på Coop Forum... Jägersro..

Det som nästan är lite illa är att han nu i helgen frågade vad jag önskade mig i födelsedagspresent... Och jag svarade ärligt.
Men jag vet vad jag kommer att få. Men samtidigt så kan man inte hjälpa att bygga lite förväntningar även om man vet att det är no way in hell.
Så det är fan elakt.
Kul också att Bodil undrade om jag inte ville ha en minnessak som gör att jag minns min 20 års dag. Jag tyckte att om jag får det jag önskar mig så kommer jag ju verkligen minnas den. För då bryts den här slentrianen med kinderegg och lappar. Så det är ju självklart att det är något man minns!
Kul också att fråga om en minnessak.. En minnessak jag vill extremt ha kan jag köpa själv. Och det blir inte en minnessak på samma sätt som om någon ger en den med lite baktanke.

Halsbandet jag alltid har på mig föreställer en liten katt.
Nästan lite lik en av kattungarna i Aristocats med en rosett.
Det fick jag av min moder på min 18 års dag.
Det var i samband med allt med Jackson. Han hade varit sjuk i ungefär 8 månader. Det var en svår tid. Och tre veckor efter födelsedagen så fick vi begrava honom. Så det här halsbandet är ett verkligt minne.
En verklig minnessak.

Men.. Jag kommer iallafall få gratis mat på lördag och förhoppningsvis en sjuhelvetes kväll med förfest hos systern och sedan utgång.

För jag har tänkt äta upp ett helt riskake paket på under 20 minuter.
Okej, det hade jag inte tänkt göra. Lär väl göra det på under 10 minuter.
Rutinerad riskakeätare här vetni.
Och så fick jag mig en chans att använda rubriken i mina drömmar utan att behöva använda den i ett snuskigt sammanhang.

Annars så ser min säng väldigt lockande ut.
Den är helt nybäddad med ny införköpta påslakan och örngott.
Så jävla tjusigt.
Och imorgon fyller min syster år. Så det jävlar i ska firas.
Jag har redan tagit fram partyhattarna.

Men det känns som luften sticker mig.
Idag har det varit en väldigt tung luft. Fy fan. Blev andfådd av att gå ifrån hemmet till bilen innan. Härligt det är med en dos Bricanyl vid såna tillfällen.
Sen kan man undra varför alla killarna på OKQ8 är så snygga för?
Dom är absolut inte bra för min ekonomi. Men det är visserligen inte internethandling utan snygga killar heller så killarna bär inte hela skulden för min bristande ekonomi.

Annars har jag kommit fram till att det är inte  jag, för det är inte jag, utan Robert Sean Leonard som är besatt av mig. Han voododockar mig i sitt hem.
För jag har nu märkt att han varit med i mina drömmar på ett eller annat vis i mina drömmar den senaste tiden. Och besatt är jag inte av honom.
Jojo, han är en bra skådis och han ser bra ut. Men jag är inte som andra som besattar ner mig. Så det måste vara han!

Annars kan jag ju gå helt Freud på våra assar och då tänka djupare på det.
Eller djupare och djupare... Freud var aldrig speciellt djup... Men ändå.
Robert Sean Leonards nog mest kända roll måste vara som Wilson i House.
Så det kan betyda att det är meningen att jag ska träffa en ödmjuk, trevlig och fyinihelvetesjävla snygg läkare?
Så det kanske är my mind som säger till mig att fan då RSL är ju trevlig och han är ju "läkare" så om jag träffar en kille som då visar sig vara läkare kanske man ska hugga tag i honom?
Eller så kan det betyda något perverst... Eller så är jag döende.
*tar fram mitt Freud lärjungs drömtydarlexikon*

Läkare; Vårt beroende av en auktoritetsfigur för att få en känsla av helhet eller för att handskas med oro. Läkaren kan exempelvis ge oss råd; den läkande processen inom oss. Eller den omedvetna kunskapen vi har om kroppens behov och hälsa. Oro för hälsan, längtan efter intimitet eller att bli sedd.

Fast allt som står i den boken ska man ta med en nypa salt...

Står säkerligen något om sitt sexuella behov och nekrofili på kyrkogårdar..
Vet inte... Orolig känner jag mig inte. Inte mer än vanligt.
Längtan efter intimitet kanske är något... Men längtan har jag inte direkt.
Men i drömmarna rör vi varandra jävligt mycket. Om så skakar hand för att hälsa, smeker varandra eller har grovt sex emot en vägg så rör vi varann alltid på ett eller annat vis.

Tur att Daniel inte känner till denna bloggen.
Jag hade aldrig fått höra en ände på detta. Haha!
Fast hur det än må vara så är han en glad förändring i alla mina drömmar.
För i mina mardrömmar så gör han något gott i dem och dom få bra drömmar gör han ännu mer delikata. Så jag klagar inte. Tycker bara det är intressant att han alltid dyker upp. Haha.

Jag läste engång för ett par år sedan i en tidning.
Nu tänker ni att detta är det mer fantastiska av det jag vill komma med, men till mångas förvåning och till min besvikelse att många är så förvånade så läser jag jag mycket.
Men iallafall så läste jag att om kvinnor som hade ben långa som eller längre än 110cm var dom mest hälsosamma för det hade något med hjärtat och blodcirkulationen att göra. Jag undrar om detta är något verkligen som kan stämma? Sen får det mig att fundera på mina egna.
Ja, jag har mätt och jag har inte den exakta siffran men mina ben ligger runt 70 cm. Det är ju en bra bit ifrån 110. 110 cm upp på min kropp ifrån marken slutar precis vid där mina revben går ihopa strax under brösten.
Och det är en bra bit upp!

Men jag kanske har kortare ben än vad som är det "normala"?
Alla byxor jag köper måste vikas upp.
Haha! Nu kan ni också fundera på varför jag kommit och tänka på detta.
Köpte nya byxor idag och även om dom skulle vara så korta som det fanns där så måste dom ändå vikas upp för att jag inte ska trampa på ett par centimeter av dem.

Okej... Ibland är en underdrift, för jag förstår mig oftast inte på folk.
Synd att det inte var så enkelt som Freud ville framstå att allting var.
Män lider av Oidipuskomplexet och kvinnor av penisavund, också kallat Elektrakomplex...
Men så enkelt är det aldrig...

En kille jag träffade ett tag i somras som bröt allting med mig för att han konstaterade att jag ville ha ett förhållande och det ville inte han ha så han var inte den som kunde ge mig det jag behövde.
Sen att jag inte ville ha förhållande men han insisterade på att det ville jag är en helt annan historia....

Iallafall så var det en sådan grej jag tyckte han var smått konstig för att han bildade min åsikt och sen gick efter det så det gick med en axelryckning ifrån min sida och jag fortsatte med mitt.
Men nu har han tydligen ett förhållande... Men han hör av sig till mig och skriver kram med lite till oh vill prata om sådant vi gjorde i somras och frågar mig hur det går med pojkar och om jag är i ett förhållande.

Den senaste tiden har det varit lite för mycket sådana här märkliga intressevändningar.. En annan kille jag träffade som också har flickvän snokar också rundor.

Frågan är... Varför?!
För att citera Therese och Tina...
Jag kan inte förstå det plötsliga intresset. Jag vet inte om jag ska ta det som smickrande att kanske båda parter är så olyckliga och tänker hur jävla bra jag är eller om jag ska börja oroa mig. Haha!
Kanske dem som tycker så illa om mig så dom vill se att jag lever olycklig i ensamhet medans dem är lyckliga med tvåsamheten?
Men då kan jag ju säga att dem får förbereda sig på besvikelse.
Jag trivs superb i singellivet. Jag ska ragga rundor eller skita i det om jag vill det. Binda sig kan man göra senare.

När jag har lite sådär småtråkigt så brukar jag spela på nätet.
Oftast frågesporter, för det jag inte kan kan jag alltid lära mig.
Och idag har jag spelar alfapet för omväxlingskull.
Men det har absolut inte samma charm som när man spelar det i verkligheten tillsammans med någon.
Nätet kan aldrig ersätta den speciella känslan när man kastar både brickor och ordbok i huvudet på motståndaren när den lagt ett HFZEÖRG ord och påstår att det är ett språk som talas av folket i den djupaste djungeln i Afrika.
Kasta ordböcker i huvudet på folk kan man ju inte göra genom nätet. Än.

Fast... Så som tekniken går framåt kanske det kommer att gå att göra inom en snar framtid. Fast ordböcker behövs inte med dataspelets egen rättstavning och kontrollant. Dåligt...

Då min dator nästan gått åt hädan så har det inte hänt mycket.
Ockuperar mig på en dator utan ljudkort och lyssnar på samma 30 låtar min mp3 innehåller sen ett halvår tillbaka bara för att slippa tystnaden som annars hotar mig. Men när modern kommer hem med sin mp3 så ska jag lyssna på den musiken istället. För att mina låtar lär vilja få mig att få en kastrull i näsan tillsist.

Men fick reda på av systern att Carlisen skall imorgon komma till min undsättning. Och det gillar jag. Uppskattar. Så jag får ge honom något fint om han lyckas rädda min dator och Daniels pengar.
Önskade mig praktiskt nog igår i min förtvivlan en ny dator av Daniel tills då jag fyller år. Hade vi fortfarande varit tillsammans hade han köpt en.
Så störd är han. Men nu så är han lite snålare inom presentdelen. Haha!

Nej, inte snål. Han gör så mycket för mig alltid annars så han är inte snål.

Och nu har jag gett mig ut på en riskfyllt uppdrag i min dator.
Se om jag kanske KANSKE kan få till ett par nya låtar i mp3n.
Oj, min musikmapp hängde sig... Och nu hängde sig mp3n med.
Men skärmen är normal iallafall... Igår var den antingen gigantisk eller minimal. Nu går det att lägga in låtar.
Men det som förr tagit ett par sekunder tar nu tre minuter.
Ni skulle varit med igår när jag skulle försöka lägga över bilder ifrån datorn till den externa hårddisken. Det som kanske tar, 5 minuter för så pass många bilder tog ungefär en timme... Lite mer. Men jag fick ut alla bilder. Så om datorn dör så slipper jag iallafall förlora dom.
Och det är något av det viktigaste. Jag gillar min externa.
Det var ett av dom bästa köpen jag gjorde förra året.
Den externa hårddisken och kameran är mina bästa köp 2007.

Men nu har jag fått några nya låtar som gör att jag kan klara mig.
Så nu ska jag låta bli datorn så får Carlisen ta hand om det imorgon.
Vad glad jag blev av det iallafall. Verkligen glad.
Och jag hoppas verkligen han kan figurera ut vad som är fel.
För jag gillar min dator och har den gärna kvar.
Jag har inte råd att köpa en ny dator och tror inte Daniel blir såpass generös att jag får en dator. Haha!
Kan fråga honom om vi kan mötas halvvägs. Hahaha!
Men jag vill inte ha en ny dator. Jag trivs bra med min.

Nu kommer folk tycka jag är knäpp som inte vill ha en ny bättre dator.
Men en ny dator kommer inte bli förräns det är helt hopplöst med denna.
Så vi får se vad domen blir imorgon.
Jag kommer inte kunna göra mig av med den även om den blir dödsdömd.
Kommer ha den på en hylla. Minnas tiderna tillsammans med den.
Haha