Nu när jag sitter här nersjunken på en träpall då Mio katten tagit över den luxösa datastolen som är så bekväm så funderar jag.
Det är något jag funderat över tidigare, men nu den senaste tiden så är det ännu värre. Jag tänker på det här som vi människor vill uppnå.
Det är en norm att vi ska växa upp i jakt på en partner.

En partner vi senare ska "dela livet" med, skaffa barn och sådär.
Det trycks i huvudet på oss att familjen är lyckan.
Familjelycka.

Man ser reklamer på tv med lyckliga familjer med stora leenden som äter såma där äckliga choklad, nöt knäck grejer.
Man blir tryckt i huvudet med det illa dolda budskapet att familj är att bli accepterad. Man kollar snett på en 40+ kvinna utan barn.
Någonstans har det blivit fel att välja bort det "självklara".

Sen det här med familjelycka...? Det är inte ofta man ser att det är så underbart som man vill föreställa sig. Är det något krav att skaffa barn?
Såg en mamma på ett köpcenter för någon vecka sen.
Tre små barn i åldrarna mellan 2-8 år och med en i magen på ingående.
Ungarna skrek, svor och slog den här stackars gravida kvinnan och hon såg sig desperat om efter en utväg. Hon tittade och suktade bort emot branddörren. Jag kan nog tänka mig att hon tänkte
"Bara 6 meter bort. Orka. Ta steget. Lämna detta livet bakom dig."

Jag hör dagligen den här familjelyckan utanför fönstret.
Där jag bor nu är det en familj som nog gärna hade velat mörda sina barn.
Dom skriker och galer och lever ren jävelskap.
Deras liv verkar bara vara en enda virvelvind med skrik och gal.
Visst, dom har säkert sina sockersöta ögonblick som alla andra precis som hustrumisshandlaren och hans fru har det emellanåt.
Men dom här små söta stunder fråntar inte det faktum att det är ett helvete.

Folk med barn tittar snett på dem som inte har eller vill ha barn.
Men jag tror bara för att det är så det ska vara. Det är normen.
Sen om det är ett rent helvete eller inte ska vi inte prata högt om.
Scccchhhhh!

Andra familjer där det predikas om att man ska leva ett liv tillsammans slutar det faktiskt oftast i skilsmässa. "Men äktenskap är så fint..."
Ja, fram tills skilsmässan....
Folk lever i lögner, normer och tvång.

*Wow, nu kommer jag få många hatmail. Särskilt ifrån mammor.
Men det är ju självklart det finns undantag. Det behöver inte 30 styckna konstatera för mig hur "underbar" just DIN familj är.... Ja eller hur..*

Eftersom Annika nu har länkat min... Öh, vad skrev hon...
Hmm... Underhållande blogg så känner jag pressen att göra den underhållande. Jag som är inne i en liten skrivarsvacka också.

Eller liten och liten. Den är rätt rejäl.
Men får ju försöka så gott jag kan.

Jag sitter och dricker jucie med blandade frukter med Absolut Mango.
Sist jag drack mango var jag i Oslo.
Instängd i en rökig lägenhet med min bror och många andra jag inte träffat förut. Jag var full nästan hela den helgen.
Det var en annorlunda upplevelse som krävde att man var under foten.

Annika skickade en låt till mig för en stund sedan.
En riktig nostalgilåt. Wow, det var 100 år känns det som jag hörde den låten sist. Men jag minns fortfarande hur videon går.
Den här mannen som sjunger låten spelar alla rollerna. Som rånare, slaktare och allt vad det går. Så får man följa någon sorts kedja.
Dominoeffekt om man så vill kalla det.

Men fan vad detta är svårt! Haha! Nu när man vill få det underhållande.
Och min skrivkramp. Innan flöt det på. Nu är det bara AHHH!

Eller... Inte duscha i sig. Utan snarare allt efteråt.
När man väl står inne i duschen så är det varmt och skönt, man står bara med sina egna tankar och lalar.
Men sen när man lämnar duschen så börjar helvetet.
Det blir alltid så förbannat kallt, man får svepa in sig i jag vet inte hur många handdukar emellanåt. Sen måste jag smörja in mig med racerfart.
Annars börjar min hud klia, spricka och blöda.
Så man står där och fryser som en eskimå i afrika och så ska man skynda sig med att smörja in mig.
Därför gillar jag bättre att bada. Men bada tar en sådan lång tid emellanåt.

Det var väl dagens I lands problem.
Annars så skriver jag dåligt nuförtiden. Det står liksom stilla.
Tiden står stilla. Fast att den inte alls gör det.
Kollade på almenackan som hänger här vid datorn igår och blev förvirrad.
Hade för mig att det var helg. Helg den 12-13. Lite förvirrat.

Jag har på senaste tiden blivit svår med att prata om saker och ting här.
Känslor. Har varit så jävla mycket känslosnack.
Har avslöjat saker för Daniel efter fem år som jag aldrig trodde jag skulle erkänna ens högt för mig själv nuförtiden.
Fast nu när det väl kommit till ytan igen så vill jag prata om det, trots att jag vill ta ett stekjärn och slå mig i pannan med för att glömma det.
Förtränga det in i den mörkaste vrå i min hjärna.

Jag har en tendens efter att ha läst vissa nyheter bli fullkomligt mordisk.
Man känner hur man bara hade velat strypa någon.
Som idag jag läser om en 13 årig flicka som bara ville ha hjälp att hitta sin mobiltelefon som hon tappat när hon blir våldtagen.
Det är så fruktanvärt allt som händer så man vill bli någon konstig version av Batman och bara göra slut på alla som våldtar, misshandlar och mördar.
Fast visserligen hade jag inte varit mycket bättre, eller någon annan för den delen om vi sjävla gått ut och tagit rättvisan i egna händer.
Men fan vad skönt det hade känts att få kastrera den mannen som våldtagit denna 13 åriga flicka långsamt med en rostig spik.

Jag är beroende. Mer än beroende. Varit beroende länge nu.
Är en Nickelback narkoman. Och fullkomligt älskar denna låten.
Och innebörden med videon är riktigt bra.

Herregud, hann bara precis skicka in förra inlägget med dom avslutade orden att det tog slut i hjärnan att jag inte visste vad jag skulle skriva när det slog mig.

I helgen var det släktträff.
Träffade Daniels fader med fru, syster med son i Folkets Park i lördags.
Träffade en del av min släkt från faderns sida i söndags.
Min släkt är lite sådär...
Särskilt på min pappas sida. Dom flesta där är Stockholmare...
Min faster är pånågot vis rik och även en väldigt snål och högfärdig människa. Sen pratar hon stockholmska... Suuuuuck.
Folk som känner mig kan ju bara gissa hur jag känner mig i hennes sällskap.
För er som inte känner mig kan jag ju bara säga att jag inte klarar av högfärdiga människor med attitydsproblem.
Min faders kusin var där med sin köpta kvinna ifrån Thailand.
Och där kan nog vem som helst fantisera ihop vad jag tänker om det...
Nej, det kan ni nog inte.
Och min farfar.... Jag vet aldrig om han är full eller om han bara är sådan alltid. Förra året då vi träffades så pratade han med mig om preventivmedel. Inte på ett bra sätt, utan att på HANS tid så behövdes inte det...
Ja, det förklarar ju alla typ 20 ungarna han har med jag vet inte hur många kvinnor..... Just sayin!

Annars är hela fadersläkten komplicerad...
Min farmor som nu är avliden födde då min pappa, men gav honom till sina föräldrar till att ta hand om honom. Så min pappa växte upp med sin mormor och morfar som sina föräldrar och sin mamma och mostrar som sina systrar. Sen får han ju reda på detta faktum att så är inte fallet.
Sen när han väl är närmare 30 får han reda på vem hans far är och träffar då min farfar i stockholm där han söker upp honom och där får han då träffa sina halvsyskon och hela det släktet.
Sen är det fram och tillbaka där. Jävla märklig historia.
Gott och väl för en bok...

Annars så i söndags under alkoholens berusan så tog min fader mig om axlarna och sa att vi får träffas mer... Innan han dör.

Då frågade jag om han var mer döende än vanligt.
Men det trodde han inte.

Lite kul att han tycker att vi ska ha en nära kontakt när man aldrig får reda på saker och ting. Inte ens några ytliga ting som att han och Bodil åkte till London i förra veckan. Jag får aldrig reda på att dom reser iväg.
Jag får höra det på sådana sittningar när någon i sällskapet frågar dom hur dom hade det i diverse land dom nu hamnat i senast.
Då sitter man där... Jaha... Ni åkte dit? Där ser man....

Allting är en jävla charad. Och det värsta är att jag spelar med.
Och ännu värre är att jag spelar med är för jag orkar inte säga emot.
Och det är en förbannat dålig ursäkt. Jag ska orka sådant.
Jag ska orka skrika lungorna ur mig.
Att välja det som är bekvämt framför det som är rätt är verkligen inte likt mig. Det känns lite konstigt också..
Kan det vara att man fått annorlunda perspektiv på saker?
Nej, knappast.
Kan det vara att man bider sin tid?
Väntar på rätt tillfälle?
Nej, det är bara dåliga ursäkter för att jag helt enkelt inte orkar.
Jag vet inte vad man ska göra med situationen.
Enkelt är det kanske. Inte att jag inte orkar, utan att jag inte vet.

Och jag verkar väl vara lite smått förvirrad?
Kan vara att jag har viktigare saker att tänka på?
I don't know...

Tycker jag hör brandbilar varje dag köra förbi på vägen utanför.
Är det så vanligt med bränder här i närheten av mig?
Jag är antagligen mer förvirrad än jag trodde att jag var.

Och jag är smått förvirrad.
Annars så får man väl säga att det var ett tag sedan man skrev.
Jag har jobbat. Det är ingen ursäkt.
Men jag har varit lite förvirrad.
Det snurrar till i huvudet och jag blir yr emellanåt.
Det har jag haft i två och en halv vecka ungefär nu.
Vare sig jag sitter, ligger eller står så snurrar det till och jag blir alldeles yr och bara usch... Hjälper inte om jag tex står och jag sätter mig.
Men det går över av sig själv efter en liten stund.
Och jag får en sorts spänning över käken så jag får knäcka till.
Daniel envisar med att det är en hjärntumör.
Så säger han att det är jag som är negativ... Pffffffffffffffts!

Annars... Två dagar kvar på jobb. Idag fick jag torka bajs.
Rinnig, intorkad diarré bajs som någon låtit rinna ut på toalettlocket istället för ner i toaletten. Sen ner på golvet. Och så klart lite skvättar på väggen.
Det var.... Mysigt.... Sådär makabert mysigt.

Nu tog det slut... Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer här.
Borde lägga mig i sängen med datorn och bara bygga hus i Sims.
Det är fan det roligaste i det spelet.

Idag har jag fått reda på att min musik inte går att lyssna på.
Det fick mig att skratta.
Jag skrattade också när dom äckliga insekterna svävade rundor utanför fönstret och jag skrek som Gandalf i LOTR "YOU SHALL NOT PASS" och höjde handen emot fönstret och dom försvann.
Då skrattade jag så att det sprutade saliv på dataskärmen.
Mest för att det är tragisk att jag sitter ensam och skriker som jag fått pesten. Skrek också innan idag när jag fick schampoo i ögat.
Eller som jag ville beskriva det, skrek som en brunstig höna.
Lät som skrikande kacklande.... Lät väldigt märkligt.
Inte undra på att min granne sagt till mig att det är så skönt när jag inte är hemma. Hon märker skillnad när jag är hemma och inte.

Det verkar alltid vara natt ute. Jag märker nästan aldrig när det är ljust.
Dock kommer jag få märka det nästa vecka.
Då ska jag börja jobba. På Måndag.
Men jag lär antagligen bara jobba en vecka fast att det var sagt kanske tre.
Ska jobba på Söderkulla. Lugnt, där har jag varit innan.
Trots att jag hatar stället så är det bara tre timmars arbete sen fick jag lov att gå innan. Men dock inte nu längre. Nu ska man sitta och rulla tummarna när man är klar med dagens arbete efter typ tre timmar.
Så man börjar klockan sju. Är klar vid 10. Sen ska man bara sitta och glo in i en vägg tills klockan 4. HSB som jag ska jobba för har klagat att jag då på företaget jag jobbar på går tidigare.
Men det finns ju absolut ingenting att göra!

Man hade kunnat göra hela veckans arbete på en dag.
Dom har tre personer på något en person hade kunnat ha som heltidsjobb.
Men istället har dom tre pers som får då tre timmars jobb per dag och sen sitter och rullar tummarna. HSB är så jävla störda i huvudet.
Men det är deras pengar....

Men dock är det mitt psyke som kommer gå åt helvete att sitta i maskhålet som jag kallar det och bara glo.
För antagligen får man inte vara ute. Gud nåde vad ska dom tro om jag ligger avdäckad på en gräsmatta i 5 timmar utan att röra mig?!
Nej, dom är inte kloka i huvudet.
Skitsamma i pengarna. Sitta och glo i så många timmar är det fan inte värt.
Jag klarar inte av det när man väl är i jobb eller skola!
Allt det där... Inget!
I skolan fullkomligt hatade jag håltimmar och allt vad raster hette.
Jag är väl i skolan för att plugga inte gå runt som en zombie i korridorerna?
Och samma på jobb, jag är väl förfan där för att jobba och inte sitta på mina händer?

Det är så meningslöst! Och HSB borde fan fatta att dom är dumma i huvudet. Vet dom inte vad personalen gör? Få ut huvudet ur röven och inse att ni är helt jävla fuckade i huvudet!

Tror ni dom kanske hittar detta och inte vill ha mig där om jag skriver massa skit om dem? Hahaha!

Men vafan... Det är ju inte klokt! 3 timmars jävla JOBB! Sen flera timmar bara la la la la! Liksom vafan?!