Har fått över Daniels roddmaskin till mig. Han är snäll.
Jag har klagat på att jag känner mig otränad och fet, men jag är inte fet men har varit en sådan period som jag känt mig det och jag vill träna, inte för att bli smal men för att få muskler. Jag behöver bli starkare.
Och smärtan i knät påstås det kan lindras om man bygger på musklerna.
Så det tyckte jag lät skit bra. Men jag har inte karaktär nog att först då cykla för att träna benen och sen situps för magen och dylikt.
Så Daniel var snäll så jag fick ha roddmaskinen här, nära till hands och så är den kanon för man tränar magen, benen och armarna samtidigt.
Sen är den enkel, bara la la la la så går det som smort.

Tränade lite kort igår och idag har jag suttit på den i nästan 15 minuter.
Dock på det lättaste läget, men Rom byggdes inte på en dag så jag får börja smått och när jag blir starkare så då jävlar ska jag köra det tyngsta och bara pumpa på!

Man känner verkligen hur kroppen fått arbeta och mina knän skriker av plågan, men sen när dom fått massa muskler så kommer dom sjunga.
Jag känner mig riktigt positiv till detta här.
Är väl ungefär första gången sen i andra klass jag verkligen vill träna. Haha!
Kommer må bättre både fysiskt och psykiskt sen.

Det är hemskt den senaste tiden som jag har känt mig tjock och ful.
Jag har aldrig haft sådant då jag verkligen trott det.
Man har haft sina dagar så man känt sig svullen visst, men nu har jag känt mig tjock. Jag är inte tjock, klart jag är inte smal som någon modell heller.
Men det vill jag ju inte heller vara... Haha! Men jag vill vara lite mer tränad.
Så det ska jag bli. ^^

Är det bara jag som tycker mig ha uppmärksamat en ökning eller... En hastighetsöknong snarare på folks förhållande?
Jag känner en som nu runt denna tid varit tillsammans med sin pojkvän i lite mer än ett år och sen i januari har dom ett barn tillsammans.
Människor lovar varandra trohet och evig kärlek efter ett par veckor.
Dom ger varandra ringar och lovar att det finns ingen annan.

Har den övriga stressen vi har i våra liv smittats över till kärleken?
Har vi på något vis bråttom eller är folk med lättvindiga med sina känslor eller kanske är det någon arom i luften som gör någon mer kär än vanligt?
Kanske den globala uppvärmingen har fler bieffekter på våran planet än vad vi någonsin kunnat ana?

Och då återkommer vi till det som jag många gånger sagt innan, det kanske bara jag som är cynisk och bitter, men jag kan inte förstå att någon efter ett par veckor kan påstå att dem älskar en annan och att dom känner varann. För mig är det här något helt främmande.
För mig tillsammans med Daniel tog det nästan ett år att vi känt varandra att jag sa att jag älskade honom.
Men jag kanske är känslolös människa. Men jag blir inte lätt kär.
Under mitt snart 20 åriga liv har jag endast varit kär på riktigt en enda gång.

Men många som man ser nu tycker jag att efter ett två månaders förhållande så vill dem ha en paus! Dom har sagt sen dag ett att dom älskar varann, så dom kanske på två månader lever i ett som annars skulle vara 5 års förhållande. Dom stressar sig förbi alla faserna man går igenom i ett långvarigt förhållande?

Men each to their own som dom säger på franska...
Alla vill ju olika med ett förhållande och är på olika sätt seriösa.
Jag hade aldrig pallat med uppspeedade förhållande där ja... Isåfall min partner hade sagt att han älskade mig efter en vecka. Jag hade inte trott på honom. Men som sagt alla är olika så han kanske älskar folk så enkelt..
Det vet man ju aldrig. Kommer nog aldrig få svar på detta faktum med upptrissade förhållande heller där dom skaffar barn efter dom presenterat sig för varandra.

Så länge jag slipper så är jag nöjd.

Nu sitter man här sent på kvällen och försöker fundera ut något vettigt att skriva för engångs skull men det verkar inte lyckas denna gången heller.

Hade kunnat skriva om filmen det var meningen att jag skulle se, men eftersom det är typ ingen som seedar möget så tar det väldigt lång tid för den att laddas ner. Sist jag tittade efter stod den på 33 timmar.
Lite smått ångest när den då också stod på att den var klar till 98.2%
Så 1.8% kommer ta 33 timmar att ladda ner.
Men får gå och kolla nu vad den står på. Detta var för snart två timmar sen jag tittade. *vandrar iväg*

Fem timmar och 98.7% är den nu. Hahaha! Tiden skiftar väldigt mycket.
Men fem timmar är bättre än 33. Men jag har tid att vänta.
Så en annan film jag tänkte se idag funkade inte undertexten på...
Detta hade inte varit ett problem om jag förstått språket.
Men jag får väl lära mig spanska kanske då?
Det är också ett sätt.

Nu ska jag och Daniel komma på något att göra. Något man kan leka!
Såhär mitt i natten. We like it.

Det är otroligt dom få gångerna jag drömmer annat än mardrömmar.
För då brukar dom vara sådär mysiga på något sätt.

Drömde iallafall att jag var en läkarstudent, var på samma sjukhus som ironiskt nog House och dem jobbar på. Träffade dock aldrig House, men vid någon lektion så träffade jag iallafall Wilson. Tur det.
Jag är hopplöst förälskad i den rollfiguren faktiskt.
Många misstar sig och tror att jag är kär i skådespelaren Robert Sean Leonard, men det är rollkaraktären han spelar James Wilson jag är kär i.
Men iallafall så var han intresserad av mig, så jag gav honom mitt nummer.
Vi satt och sådär diskret skulle visa varann att vi var intresserade.
Jag skrev mitt nummer på mitt block och sådär lite diskret sköt fram det så han skulle se. Sen fick jag jobba tillsammans med honom för han var min, inte riktiga handledare, men just inom cancer området så var det han som hade hand om en. Var lite kul för just det faktumet att vi inte kunde visa öppet att vi gillade varandra utan fick flörta lite diskret.

Fast sen tog det en vändning och jag fick reda på att Daniel var inlagd på sjukhuset. Haha! Psykatrin, vad chockad man blev. Men han var deprimerad och fick någon medicin som jag tyckte var fel.
Så var jag den enda besökaren hos Daniel och han önskade mig grattis på födelsedagen och inte heller chockerande sa jag till honom att det var en vecka för tidigt. Men så bråkade jag med sköterskan där om medicinen.
Och när jag sen kom tillbaka till Wilson och vi typ skulle get it going så väckte katterna med mig med att dom bråkade.... Sån ångest. Haha.

Så nu får jag sitta här och fantisera ihop sådant mysigt som diskret flörtande. Bättre med mardrömmar egentligen.
Dom blir man inte lika besatta av.

Oj oj, nu har man inte skrivit här på vad kan det vara två hela dygn!
Hur ska jag någonsin kunna gå vidare med dessa dagarna missade?

Ja, nu har vi fått det melodramatiska avklarat.
Dagarna har varit lite avslagna. Haft annat att tänka på. Annat att göra.
Och samtidigt som man haft annat att tänka på har man varit avstängd.
Så ni förstår att det har varit lite sisådär med det hela.
Annars så fungerar jag inte att gå upp tidigt.
Dom senaste nätterna har jag inte sovit mycket. Om jag ens sovit alls.
Och vaknar tidigt gör jag så idag vaknade jag redan vid 8 tiden.
Hemska tanke! Nej, är ju inte så tidigt, men när man sovit i knappt två timmar och man brukar gå upp vid ett, två tiden så är det tidigt.
Det frustrerande med att jag är uppe så tidigt är huvudvärken som sätter sig fast i tinningarna och maler på tills det skymmer.
Men jag har städat rummet och mitt badrum... Hur spenderar jag resten av dagen?

Annars har aldrig Sydsvenskan skrivit så mycket om Redhawks som nu.
Dom kan nog gotta sig ordentligt som dom gör när det går neråt för Malmö.
Sydsvenskan är en tårt och fotbollstidning. Det är ett faktum.
Supportrarna tydligen som var på plats i Leksand när Malmö förlorade just emot deras lag sägs ha knäckt sina flaggor och även vissa brytit i tårar.
Själv är jag inte förvånad. Det blev som väntat.
Är det för att jag är cynisk, bitter eller är det för att man har sett det oräkneliga gånger förr? Kanske lite av båda.
Under hela den tiden jag varit med så har dom alltid gjort såhär i måste matcher. Det är ingen världnyhet. Men många positiva vill nog tro att det blir ändring på det. Men det kommer aldrig bli ändring...
Hur dom än bytar spelare och tränare så är samma mentalitet kvar.

Och nu är måttet rågat för Daniel tydligen. Men det tror jag inte hundra procentigt på. Den här dramatiken tycks vi gå igenom varje år då han säger att han inte ska gå nästa säsong men han slutar alltid med att gå.
Han har varit verksam i Redhawks sen nästan innan jag var född, och han har inte gett upp än. Om inte nu är den gången då han verkligen menar allvar. Han vill hitta en ny hobby. Och frågade mig.
Jag har svårt nog att sysselsätta mig själv.

Men jag ska vara kvar som det ser ut nu. Jag kan inte tänka mig livet nu utan att gå på matcher. Fast när vi flyttar till den nya arenan så känns det inte lika kul. Alla andra är så positiva med ny arena.
Men det är sådan tjusning med Isstadion. Och mindre platser gör att det inte ser fullt så tomt ut som det antagligen kommer göra i arenan.
Men jag får se hur, om, dom lyckas värva något bra.
Men det är tveksam nu när Percy inte ska gå in med mer pengar efter gårdagens match. Han är trött på det hela nu och tyvärr har vi förlitat oss alltför mycket på han och hans pengar. Så hur dom klarar sig utan det återstår att se.

Men iallafall... Så vad ska man göra med dagen? Det är så tråkigt att vara vaken. Att vakna så tidigt... Som sagt..

Jag misslyckades med att fixa Sims 2 till moderns nya dator.
Att jag inte ens vet om det funkar är en annan sak..
Men när jag hade laddat ner spelet med alla tillägg i nästan ett dygn så installerade jag då det första så att säga och så kom det bara upp att jag skulle sätta i skivan. Jaha... Skivan jag varken har eller har tänkt köpa.
Så jag vet inte hur man fixar det så att det mot förmodan skulle funka på den datorn, vet inte om den är rätt till spelet eller hur man tar reda på det.

Sen att jag inte har tålamod att mecka med det kan vara ett problem.
När det kommer till vissa saker inom datorer så får gärna andra fixa det till mig i stället. Men dom enda jag vet jag kan fråga har antingen aldrig tid till att hjälpa mig eller så kommer dom skratta och håna mig för "det måste du väl ändå kunna fixa själv." Så jag ska fråga den som aldrig har tid och se om den kan få tid någongång.

Fast annars så vet jag inte ens säkert om jag vill ha det.
Jag är ingen direkt Sims spelare.. Varför spela ett liv som man lever bara att det är så jävla mycket bättre i spelet? Känns lite smått tragiskt...
Daniel sa att man kan ju alltid jävlas med dem. Då tyckte jag att isåfall är jag en sådan Sims gubbe som någon bara sitter och jävlas med. Haha!

Men jag kan skaffa mig en mössa med en sådan grön grej som dom har i spelet, sen kan jag låtsas att jag spelar Sims när jag lever.

Jag kommer nog aldrig förstå mig på detta fenomenet.
Under hela den tiden jag har varit aktiv på internet och diverse sociala sidor som då lunarstorm som exempel så är det alltid någon kille i veckan som då utan varken bild eller någon information på sin presentation som bara skriver till en "Hej, intresserad?".
Vad ska detta betyda egentligen? Är det alltid något sexuellt eller vadå?
Hur vill dom att man ska vara intresserad av en som lika gärna kan vara obefintlig?

Men roligt eller... Smått ledsamt är när sådana blir sura och skickar ett tiotal meddelanden om vilken hora man är som inte svarar eller om man svarat kort och gott nej.

Nej... Jag vet inte vad man ska säga om sådana saker... Det är tråkigt.

Nu undrar jag... Som många gånger tidigare...
Hur det hade känt om man hade fyllt badkaret med vatten.
Satt sig tillrätta i det lagom tempurerade vattnet sen välplacerat hällt i innehållet ifrån inte bara en, utan minst TRE brustablettförpackningar.
Tror ni att det hade bubblat och kittlat sådär lite skönt?

Jag hade provat med Bamyl, min beroendedricka om det inte var för att jag är så in i helvetes jävla snål.