Alla människor har ju olika värderingar här i livet.
Samma som med åsikter och livserfarenheter.
Men det är så intressant hur denna smeten kan göra en människa.
Göra en människa till den den är och hur den funkar tillsammans med andra.

Efter närmare ett år som singel har jag verkligen insett att om jag ska finna någon att ha ett förhållande med så skall den personen vara på sitt vis lika skadad som jag. Själsligt.
Någon som kan se förbi en hinna och kan finna orden.
Någon man inte bara samtalar med utan verkligen pratar med.

Om det så är på nätet eller när vi sitter i samma rum.

Jag är mycket för det här verbala. Vissa skulle kalla mig besatt.
Men jag är så trött på dålig kommunikation.
Jag är trött på att läsa av vad dom två vanligaste hos alla dessa personer jag snackat med under det senaste orden betyder.
Tänk att jag under ett år ska behöva träffa på så många ordfattiga människor. Ge mig förändring. Ge mig en ordbok med tre ben.
En person som värderar annat än den vitaste soffan och den största HD tvn. Den med flest saker vid tiden av dens död vinner.

Nej, jag blir inte imponerad av hur stor din tv är.
Inte heller hur många märkesjeans sydda av barnarbetare i den djupaste djungel du har i garderoben.

Jag behöver någon som var mobbad i skolan...
Eller som fått ta ansvar i hemmet som barn tills den bara ville stupa och ge upp. Som kanske hade en mor som knarkade.
Någon som är på sitt eget vis lika skadad som jag men som kommit ut det starkare än vad dom någonsin kunnat ha trott med intresse för ord och är allmänbildad?
Antagligen inte?

Ordens förmåga har gått förlorad trots att i dessa tider är det bloggen som lever, men tyvärr brukar inte orden göra det...