Nu undrar jag... Som många gånger tidigare...
Hur det hade känt om man hade fyllt badkaret med vatten.
Satt sig tillrätta i det lagom tempurerade vattnet sen välplacerat hällt i innehållet ifrån inte bara en, utan minst TRE brustablettförpackningar.
Tror ni att det hade bubblat och kittlat sådär lite skönt?

Jag hade provat med Bamyl, min beroendedricka om det inte var för att jag är så in i helvetes jävla snål.

Jag har pratat med en del självmordbenägna människor.
Självförstörande och sådana med matbesvär såsom aneroxia och bulimi.
Det jag förundras över mycket är hur sådana jämt säger att det dom är ute efter är något dom kan ha kontrollen över. Att dom har kontroll över situationen. Men nästan en självklarhet är att kontrollen som så gedigert suktar efter tar kontrollen över dem och dom står handfallna.
Blinda för hur styrda dom blir av det som dom vill kalla kontroll.

Men när jag säger vad det är jag iaktagit så ska jag jämt bli motbevisad.
Så är det inte alls. Dom har kontrollen.
Rökare och knarkare som ett billigt exempel påstår sig säkerligen också ha kontrollen över deras beteende och dom vet hur illa det kan barka och att dom faktiskt kan sluta när dom vill om dom nu vill det.
Visst ett få självdekstruktiva och beroende människor kan nog säkerligen detta också. Men dom är nog väldigt få.

Detta är antagligen ett väldigt vanligt fenomen att den kontrollen snart tar kontrollen över dem och dom förlorar sig tills den gräns då tvångsvård är ett rimligt alternativ. Att istället ta kontrollen över en själv med att göra sig illa gör bara att man tappar kontrollen. Man får försöka på andra vis.
Ja, nu kommer dem som säger att jag ska kliva ner ifrån min höga häst och det är fan inte så enkelt som jag tror att det är.
Men tro mig jag vet. Jag har aldrig haft en ätstörning för det är jag för snål för, men det finns många sätt att tro sig ha kontrollen men det slutar med ett maktberoende men inte för en själv. Man fastnar i sig själv medan en röst i huvudet skriker åt en vad man ska göra och vad man inte ska göra.

Det är en svår sits vissa hamnar i. Men inget kan bli bättre med smärta.
Allting går att lösa om man tillåter sig att få hjälp.
Och att skada sig själv är att straffa fel person...

Jag fick en smärre chock igår kväll när min moder erbjöd sig att ta ledigt på min födelsedag för att vi skulle kunna hitta på någonting tillsammans.
Jag var så inställd på att hon skulle jobba för hon har gnällt om att födelsedagar är ju ingenting och fira och det är ju inget speciellt.
Visserligen är jag av samma åsikt att det är egentligen inget speciellt, men tyckte ändå att det kunde vara kul att göra något.
Men att hon erbjuder sig att vara hemma och vi ska göra något...
Sen när jag sa bara lite snabbt att vi kunde bowla och supa så skrattade hon och sa att det kunde vi ju göra.
Då fick om jag möjligt en större chock. Hon är ingen tjusar på bowling för det förstör hennes nästintill obefintliga handleder och supa är inget hon gör. Gillar att vara klar som hon säger.
Så nu måste jag fundera ut om och vad isåfall jag vill göra.
Blev som sagt en smärre chock, var redan inställd på att sitta ensam hemma och kanske få ett gratis när hon kom hem ifrån jobb och sen var det helt som vanligt. Jag sitter och försöker överrösta moderns samtal med Tony med hjälp av musik och någon sorts transliknande meditation.

Är annars på dagen två månader sedan jag tatuerade mig.
Min första och antagligen sista för jag vet inte vad jag skulle ha mer isåfall.
Känns samtidigt som om den har suttit där nästan hela livet och ibland blir jag sådär barnsligt fascinerad som jag har en tendens till över att den sitter fast i min hud. Så känner man över.. Inget man kan känna.

Undra om det finns någon mer i min ålder som kan bli så barnsligt fascinerad över saker emellanåt? Jag trots att jag levt med vattenkranar hela mitt liv så blir jag helt storögd ibland och tänker "Wow, jag bara vrider här och så massa massa vatten".