Sjuksystrar eller sjuksköterskor är väldigt underskattade.
Det har dom nog alltid varit. Dom har inte lika hög utbildning som en läkare.
Men varför underskattar ni sjuksköterskorna?
Vem skulle annars få hela sjukhusets vård egentligen att gå runt?
Läkarna är visst bra, dom ställer diagnoser och kiruger operarar.
Men ja... Vem är det som ger patienten medicin, är med under operationer och assisterar, ser till att dropp byts och mycket mycket annat.
Inte är det läkaren som går runt och ser till att detta "skitjobb" blir gjort.
Sjuksköterskor är lika viktiga som läkarna, om kanske inte viktigare i vissa fall så dom förtjänar all vår respekt och helklart mer betalt.

Så nu i en tid som denna då kärlek är något lättvindigt så har många lyckats romantisera döden. Att det är något nobelt att dö för den man älskar.
Det är vackert. Jag hade en vän en gång som ville ha en pojkvän hon kunde ta livet av sig med för att dö tillsammans är den finaste formen av kärlek.
Många sånger meddelar också att dö för sin käraste är den verkliga kärleksförklaringen.
Nu vet jag inte vad dessa personer har för erfarenhet av döden, men för mig är döden inget vackert. Det är inget romantiskt. Det är inte fint.
Döden är svart, hemsk och förödande. Att dö för någon är ingen merit.
Visst att offra sig för någon i en hemsk situation som en mor som försökte rädda sin dotter som svepts ut till havs och båda dog på kuppen kan vara nobelt och klart man försöker rädda sin älskade till risken av sitt eget liv.
Men att romantisera det att det är något vackert är bara naivt och korkat.

Men att det är många som säger att dom vill ha någon dom kan dö för...
Vad tänker ni egentligen med? Är det något bra?
Att dö är enkelt. Vem som helst kan dö. Alla kommer dö.
Vissa mer utdraget och smärtsamt än andra men att ta sin sista suck här i livet är nog det lättaste vi alla kommer att gå igenom.
Men att leva för någon... Det... Ja, det är något svårt.
Och det är något fler borde sikta in sig på mer än att dö för någon.
Försök leva för någon och du kommer inse på din dödsbädd skillnaden.
För vem tycker leva är enkelt? Vem kan svara att det är enkelt?
Jag hade velat träffa en person som ärligt kan säga att allt är en dans.
Men en sådan person lär jag aldrig få träffa.

Men med den här döden hysterin kan ju ha med att vi har gått in i dystra tider. Självmord är inget ovanligt. Antidepp skrivs ut till allt yngre personer.
Och just eftersom det har blivit ännu svårare att leva, så är det ännu enklare att dö. Felet är att folk är för rädda för att anta en utmaning.
Vad hände med gammal hederlig vadslagning?

Jag slår vad om att jag kommer leva lyckligare än dig.
Vem vågar anta utmaningen och göra något åt sin egen situation?

Ja, utom jag då förstås.

För killar är så. Tjejer är så. Killar ska vara så. Tjejer ska va så.
Enda ifrån den dagen vi föds så döms vi efter vårt kön.
Jag fick dockor av mormor, tvingades ha klänning av mamma.
Trots att jag hellre ville leka med bilar och ha långbyxor.

Nu dom senaste åren så har många runt omkring en fått barn.
Inga vänner av mina direkt, men bekanta ungefär.
Första frågan dom får när dom berättar att dom fått barnet är vilket kön barnet har. Det verkar vara det viktigaste att veta direkt.
Det är ju antingen eller... Varför frågar aldrig folk om dom mår bra?
Om dom har 10 tår och 10 fingrar?
Men det är mindre viktigt. Måste ju veta om man ska köpa bilar eller dockor. Rosa eller blått. För att veta vilket fack man ska placera barnet i.

Det tjatas hela tiden om att kvinnor och män är olika.
Ja, fysiskt är vi olika. Väldigt olika skulle jag vilja säga.
Men psykiskt är vi från en början inte olika, men år av att "det ska vara så" så klart som fan att psyket blir olika.
Kvinnor uppfostras till att vara mjuka, vårdande och passiva.
Män uppfostras till att vara hårda, arbetande och aktiva.
Alltså raka motsatsen. Men hade vi uppfostras på lika villkor så hade vi inte haft alla dom skillnader vi har idag. Klart att vi ändå blir olika trots att alla kanske had uppfostras olika. Alla tjejer hade inte kunnat bli hårda för det ligger inte i just deras natur och samma med killarna.

Som jag till exempel. Jag blev uppfostrad till att vara en flicka...
Men ja... Vad är jag egentligen? Pojkflicka som dom kallar det.
Jag har aldrig varit intresserad av det typiska flickiga och aldrig helt det pojkiga heller.
Du spelar inte ens på fel bollhalva, du spelar inte ens.
Som en person för många år sen sa till mig.

Att klockan tjugo i ett på natten mellan tisdag och onsdag hade nog folk kallat alkisvarning. Men då säger jag "Lill-Lördag".
Jag bärjar bara tidigare än er alla andra för att hela min rytm är långt åt helvete numera. Inga av rutinerna jag har är gjorda.
Det känns hemskt och så blir man så frånvarande i en sån här svår tid.
Sympatisera med mig, brother, för eder egen tid skall inte alltid komma och avgå med det själsliga lugnet! Halleluja! Så innan jag kan vika undan för demonerna som hemsöker mig, halleluja, så sympatisera med mig, brother.

Bullseye! Rena rama Carola dygan blev det där. Jag hade passat som präst eller hjärntvättare på något fint ställe.

Annars känns dagarna som om dom inte är mina längre.
När rytmen är ur led så är jag ute mer än vanligt.
Umgås mer än vanligt. Och hockey! Kvartsfinal i J20 och Kvalserie ALag!
Malmö Redhawks möter tunga Leksand hemma i Kvalseriepremiären.
Be där or be rund.

Så jag har odlat skägg i en vecka men jag är fortfarande slät som en liten baby. Så ingen kan direkt tro på att jag följer slutspelet.
Men iallafall så är det MIFs J20 mot VIK ikväll.
Be there or be fyrkant som dom säger.

Ja, det var mest det jag ville skriva för tillfället.
Kommer väl självklart mer senare. Men nu ska jag tvätta håret.

Så nu har det snöat nästintill hela dagen. Jag hatar snö.
Jag hatar vintern. Jag hatar folk som påstår att det är varmare.

Ja, jag är smått bitter idag pågrund av vädret. För att jag vid nio tiden imorse såg att det var strålande fint. Så jag tänkte, ska bara sova två timmar till så jag blir utvilad efter nästan 32 timmars vakenhet så jag kan gå ut och fotografera kanske lite och promenera. Lite frisk luft efter sjukdom.
Så när jag vaknar dessa två timmarna senare då snöar det.
Ja, det var ju absolut ingenting jag hade räknat med.
Kanske regn, men definitivt inte snö. Snö här i söder såhär "sent" på året?
Men ja... Jag är inte direkt förvånad.
"Har man en bra dag så regnar det" som ordspråket lyder.

Och så står det om halkan och att Syd Sverige är kaosartat på olika nyhetssidor. Såfort snö eller lite blåst når oss här i dom södra regionerna av vårt avlånga land så blir allt helt lamslaget.
Jag blir lamslagen. För fan jag missade CSI idag för femman var svart i rutan. Och så gör man inte. Jag är som en 90 årig tanta med rutiner.
Så har jag tvångstankar och smått neurotiska drag.
Så nu kan ni ju bara försöka föreställa om hur min vardag satts på spel av detta. Undra hur lång terapi krävs för att komma över denna rutinartade olycka... Suck....

Måndagen kom med en storm. Men nu kommer jag verkligen inte ha en enda koll på vad det är för dag mer än vanligt.
Daniel har ledigt hela veckan ifrån jobb för att det närmar sig påsken.

Så, ja... Det är påsk i helgen. Den kommer väldigt tidigt iår.
Jag förstår inte det med att det har med jesus såkallade uppståndelse att göra, men jag har aldrig förstått varför han uppstår olika dagar varje år.
Borde vara att man har jul olika dagar varje år också för att verkligen förvirra till det för sådana som mig som är ointresserad av religion, påsk och sådana ting. Allting kanske hade en mening ifrån början men när det senare utvecklas till sådana jippon som det är nu så känns det inte så seriöst att man ens ska bry sig. "Jesus återuppstod så nu målar vi ägg rosa i hans ära."
Men man skulle upplevt en påsk i Tjeckien. Hehe. Ja, det skulle man.
Det om något hade varit intressant. *fantiserar bort mig*

Många dejting sidor har nu nästan psykologiska test man får göra när man blir medlem. Hittade en artikel när jag googlade rundor, att dom här testen jämnförs sedan med andra medlemmars test och sedan matchas man ihopa för att se vilka man då är mest lik.
Jag tror att jag hade behövt något sådant. Inte en sida med psykologiska test utan ett eget formulär som killar får fylla i för att se om jag ens orkar ödsla energi. För nu efter det här med killen som hatade alla våldtagna kvinnor för dom ska inte klaga när dom får skylla sig själva så har jag bara blivit så... Trött är lättaste sättet att uttrycka det på.
Sen är det dom före honom. Den självgoda, den helt psykotiska omygod, dramatikern och romantikern. Var kommer alla ifrån?
Kryper dom ut ur något "skumstad hål"? Eller vadå?
Sen är det inte bara deras sätt utan deras åsikter med.
Dom försöker omvända mig till köttätare, jag måste börja gå på fotboll, jag gillar inte romantik så det ska också omvändas.
Ingen kan acceptera eller ens gilla mig helt för mina åsikter eller tycken.
Jag försöker aldrig omvända någon. Folk anser mig automatisk som en predikare för att jag är vegetarian. Men det är mitt val och jag skiter i om halva världen trycker sig feta på en köttkotlett sålänge jag slipper det.
Så länge jag slipper det är jag en lycklig icke köttätande människa utan en predikan förutom att dom ska låta mig vara.
Dom säger vegetarianer är värst, men jag tycker nästan tvärtom.
"Shit äter du inte kött, nu ska vi diskutera detta i 100 år så att du fanimig ska börja äta kött om du så ska behöva attackera mig och äta upp mig så att du slipper undan, men tro inte att det blir så lätt för jag kommer kämpa emot."
Suck. Låt mig va! Jag sitter inte på din tallrik och kommenterar.
Allting ska diskuteras så in i helvetes jävla mycket.

Jag blir mätt på spänning av alla dessa människor.
Och folk undrar varför man bara vill sitta inlåst i sin ensamhet.
Mina väggar kan iallafall inte än klanka ner på allt det som är jag.
Dom försöker inte omvända mig.
Jag är trött på extreminister som har så lätt att peka finger.

Nej, nu ska jag ta nakenbilder till sexsidor där jag ska söka efter någon extremt mycket äldre som en fjäder i hatten.....