Var inne på min gamla skolas hemsida och tittade rundor.
Min gamla lärare är nu biträdande rektor och tydligen så har dom ett helt protokoll och grundregler när det kommer till mobbing.
En hel plan hur man ska agera och hur fint alla informeras om mobbingen och dylikt på deras fina skola.
Det är kul att se hur så mycket men ändå så lite kan förändras.
Tiderna är annorlunda men dom lever fortfarande i förnekelse.
"Det förekommer ingen mobbing på vår fina skola"
Sen att jag antagligen är ett av deras bästa levande huvudvittne på motsatsen är struntsamma tydligen.
För alla andra kan inte ha fel och BARA jag ha rätt!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt hur lärare har slutat bry sig.
En lärare träffar man nästan mer än sina föräldrar i 1-6 klass.
Och dom har slutat att bry sig totalt om sina elever.
Nu menar jag inte alla, men nästan alla jag har träffat.
Ännu värre blev det när man kom upp i tonåren.
I tonåren är det bara hormoner "fjortis" må dåligt problem.
Och om någon elev kommer in med bandage runt handlederna så drar lärarna en lättnads suck av lögnen av att allt är bra när dom blir tvingade att fråga. Ännu en mindre att bry sig om, allt är bra. Det sa hon ju själv.

Fast det kanske bara jag som är bitter för att 9 år av mitt liv förstördes av skolan som ska vara så underbar med kamratskap och lärdom.

Jag undrar varför min fader envisades om att jag och mina syskon skulle ha ett andranamn? Min moder motsatte sig det och att vi skulle döpas men i ett förhållande får man ju komprimissa och jag och mina syskon tilldelades varsitt kort andranamn och blev nästan dränkta när en präst utförde sin sekt ritual på våra stackars försvarslösa egon.

Men att ha ett namn som utfyllnad förstår jag inte.
Jag använder aldrig mitt andranamn. Även på blanketter dom vill att man ska benämna sig med ALLA sina namn så skriver jag bara mitt för och efternamn. Men när dom slår in mitt personnummer i deras avancerade datorer så dyker alltid det andra upp.

I måndags på röntgenavdelningen på sjukhuset så när det var min tur så ropade dom upp mig med mitt andranamn.
Jag reagerade först inte. Sen när hon ropade högre och jag hörde mitt efternamn så reagerade jag. Fast det var endast på efternamnet.

Hur många reagerar på ett namn man aldrig blir kallad för?
Så vad är meningen med två namn? Att man ska skilja sig från mängden?
Men dom flesta har två namn. Dom flesta jag någonsin har pratat med har fler än ett namn. Vissa har så många som sex namn!
Är det att föräldrarna har svårt att bestämma sig för vilket så dom tänker "Äh va fan vi tar allihopa!".

Andranamn är ett av livets stora mysterium här i livet.
Hur ska jag någonsin kunna sova på nätterna igen utan att grubbla detta?
Och ni som undrar vad mitt är... I'm not telling! Mohahahahahahaha!