Mitt liv skulle man kunna beskriva med mörker.
Nu undrar alla hur jag kan vilja beskriva det med mörker.
För det är deprimerande och att jag isåfall behöver någon att prata med om detta. Men saken är att jag är inte deprimerad för detta.
Jag kan ärligt säga att när det kommer till vissa saker har jag sett mer än dom flesta. Jag har fler år på nacken än mina ytliga 19 år.
Jag har erfarenheter jag egentligen inte hade velat ha, ett ansvar jag fick ta tidigare än jag själv valt om jag fått välja och minnen inget kan dölja.

Men jag hade velat beskriva det som ett mörker.
För det är något jag känner till. Jag har sett mörker i mina egna och andras ögon. Jag har sett människor förtäras av det. Jag har känt mig själv vara nära att krossas av det.
Och nu tycker ni att jag inte har alla hönsen hemma.

Men det är otroligt ju hur mer tiden går ju mer van man blir med saker.
Man vänjer sig.
Och jag skulle vilja beskriva mitt liv med mörker.
För detta mörker gör mina ljusa stunder ännu ljusare.
Jag skulle vilja beskriva dom ljusa stunderna som ren magi.

Och jag skulle som sagt vilja beskriva mitt liv som mörker.
För då uppskattar jag alla leenden, skratt och alla bra upplevelser ännu mer.
Jag vill aldrig ta sådant för givet. För det är för bra för det.
Därför vill jag beskriva mitt liv med mörker.

Nu får nog många stanna upp och tänka till lite.
Men det gör inget om ni inte förstår min synpunkt.

Nu är det någon bränner sig på spisen, dör, föds, cyklar, kör bil, har sex, ser på Lejonkungen, klämmer finnar, sminkar sig, dödar någon, räddar någons liv, någon blir snittad på ett operationsbord, någon tuggar på gurka och någon lever i ovetskap.
Det är så mycket som händer på en och samma gång. Så det är väl därför vi inte känner hur jorden snurrar och färdas i hög hastighet i ett stort intet.
Vi är för upptagna i det vi är i så vi inte bryr oss vart vi är.

I förra veckan kunde man se ett ljus på himlen från en stjärna som exploderat innan ens denna jorden var en liten lavaklump.
Jag tycker det gör att man känner sig lite liten och obetydlig.
För det enda jag gör är lyssna på musik som en annan obetydlig person gjort, bloggar medans jag sitter i en huvtröja där jag gömt mitt huvud i luvan och knytit in mig med en rosett.

Åh vad vi är obetydliga.

Det är dag tre på nya receptfria tabletter och jag vet inte hur många bieffekter jag känner av. Tröttheten är den värsta.
Är en konstig trötthet. Vet inte hur jag ska beskriva den.
Men när någon med lång erfarenhet av sömnproblem tycker en trötthet plötsligt är konstigt så kan jag ju lova att det inte är så bra.

För övrigt idag så tvättar jag kläder. Eller tvättade.
Jag förstår inte varför det är så många som klagar på hur tråkigt och jobbigt detta är. Men det är ju så enkelt!
Bara vandra in i tvättstugan med kläder, trycka in dem i maskinen, sätta igång maskinen, gå in i lägenheten, se ett avsnitt av House, sen är det dags att hänga upp vilket går supersnabbt och trycka in en maskin igen.
Jag älskar lukten av nytvättade kläder som precis torkat som man tar ut ur torkskåpet. Det är så fräscht och kvalsterfritt.

Och så fick jag frågan idag om jag ska se fotbollen som jag uppfattade var ikväll. Jag måste köpa en bandspelare så jag kan spela in mig själv gapskrattande så jag bara kan spela upp det för personer som ställer så dumma frågor så jag slipper anstränga mig varje gång och skratta dem rakt upp i ansiktet. Klart, det gör under för magmusklerna men ändå.
Men nej. Jag ska inte se fotboll. Jag får hellre fotsvamp.