Så man fick åka in och sitta på Alhmansgatan.
Vårdcentralen dit alla med "akuta" problem vänder sig.
Särskilt folk med barn.. Förstår inte varför dom inte åker till barnakuten och söker sig till barnkliniken istället för att sitta på ett sådant ställe.
Men iallafall så blev man efter många och men undersökt av läkare som tyckte att det var något fel pga den extrea smärtan och avdomnaden i min fot som jag fått nu dom senaste dagarna. Så jag blev iväg skickad på röntgen. Där fick jag inte ett skvatt. Ingen fraktur eller något.

Känns rätt otillfredställande, för det är uppenbarligen något fel men då är frågan vad och var ska man vända sig nu när röntgenpersonalen tycker att det går väl över. Men det har ju inte gått över på ungefär en månad.
Det har ju bara blivit värre.
Men modern gissade på att det kanske är en inflammation så jag har fått Voltaren som är smärtstillande och antiinflammatoriskt eller vad det heter.
Så jag ska ge det en chans nu i ett par dagar se om det blir bättre annars får jag jaga upp vårdcentralen och se vad dom kan göra.

Har ändå tänkt sno min mormors käpp så jag har något att stödja emot.
Jag tror inte på deras skit att jag bara ska fortsätta precis som om jag inte hade ont och stödja på det trots smärtan.
Klart, man ska nog särkeligen göra så och det är så bra.
Men det är svårt när det gör ont och när man stödjer på det att det ger vika lite emellanåt. Sen att man har svårt att känna sin fot.
Men det är bara att avvakta och se... Igen..

Så nu sitter jag här. Fast...
Jag kan inte röra mig och jag ska helst inte sitta stilla.
Allting gör ont.
Men jag fick höra av röntgen bruden att jag hade bra skor iallafall..
Tur att jag bara har sådana skor och i olika färger så jag kan pigga upp med att byta hela tiden.

Stort cred till sjuksköterskorna på Alhmansgatan iallafall.
Supergulliga. Den första såg till att jag fick hjälp snabbt och den andra var så tålmodig och knöt min sko så jag slapp kämpa med det.