Jag kommer aldrig kunna förstå dessa människor som stoppar fingrarna i halsen för att spy upp maten dom har ätit.
Av olika andledningar.
Först då att varför ens äta? Det är dyrt och onödigt att köpa mat, laga, äta och sen spy upp. Det är billigare att bara låta bli.
Sen är det huvudandledningen, hur kan man vilja spy?! Hur kan man fortsätta med det?! Finns det något mer avskyvärt, äckligt, vidrigt och smärtsamt? Det gör så fruktansvärt ont att det känns som om hela ens insida ska gå isönder. Och smaken i munnen och på tänder.
Man borstar tänderna konstant med litervis med tandkräm men inget får bort den här smaken direkt så man blir illamående bara av det.

Har väl fått maginfluensa eller något liknande.
Satt och åt mackor i godan ro i soffan med min extrema huvudvärk och en dålig jävla såpa på tv. Lite annorlunda i vardagen för jag brukar aldrig titta på tv mitt på dagen. Så efter en stund jag har avslutat mina mackor så känner jag bara hur illamående kommer över mig, och det var precis så jag hann ta mig in på toaletten och så kom allting upp igen.
Kan ju säga att mackorna smakade bättre på vägen ner än upp...
Nu har jag spytt ett par gånger efter den gången men nu är det bara galla.
Öh, spyr nästan bara av tanken på det.
Tur man har sin ematofobi i såna här situationer...

*ryser*
Det är så jävla vidrigt! Nu ska jag borsta tänderna för tio tusonde gången

Som jag gjorde i förra inlägget är egentligen.
Jag satt och tittade på ett CSI avsnitt som hade hängt sig om man kan uttrycka det samma på tv som man gör med datorn.
Samma bild hela tiden och emellanåt ett knastrande ljud.
Så här satt jag i min hörna med en öl och såg på samma bild i ungefär 20 minuter. Nu undrar ni vad är det för fel på den här människan som ser på ett hängt program i 20 minuter och sen hävdar att skriva att inget händer är felaktigt. Går hissen ändå upp?

Men det är ju just det den gör. Den går ju ända upp. Det är ju det som är själva poängen. För att som jag skrev i förra inlägget så har det aldrig förr varit ett sådant lugn runtomkring mig. Så jag kan faktiskt höra mina tankar ordentligt. Och jag har mycket tid över att tänka. Det ska ni veta.
Men vad är det egentligen jag tänker på?

Senaste tiden har jag tänkt mycket på Prag. Jag dricker Staropramen...
Luktar länge på det tjeckiska ölet och minns den där pizzerian på den där bakgatan vid en av Metrostationerna i Prag. Lördagen.
Det hade slutat regna. Jag och Daniel tillsammans där vi tar varsin pizza utomhus och det är bara en småbarnsfamilj till på hela stället.
Jag har inte ett enda fotografi ifrån den resan, men allting är så klart i minnet. Jag minns uppe vid spirornas kapell, vi kom aldrig fram till vad det var, och blickar ut över gamla stan. Dessa smågator som jag blev förälskad i. Jag minns kyrkan med stenfigurerna på tre meter vi var inne i.
Om jag blundar och föreställer mig det kan jag nästan känna inristningar på trät uppe på läktaren som turistar och kanske lokalinvånare ristat in.

Minnet är en förunderlig sak. Jag minns knappt vad jag gjorde igår.
Men jag kan minnas namnet Tanja stå inristat i trät på den där kyrkan.
Jag kan minnas hemska och bra saker som hänt i livet.
Trots att många år har gått sen dess. Jag kan minnas ett speciellt ögonblick och ett tyst samförstånd mellan mig och Daniel men jag kan inte minnas middagen jag åt igår.
Samtidigt som minnet är det käraste jag har så är det något jag föraktar och hatar för man kommer inte bara ihåg alla dom bra sakerna, man kommer ihåg alla dom man vill glömma allra mest och återupplever dem dagligen.
Fast goda och dåliga minnen får väl förhoppningsvis en jämnvikt en dag.
Och ännu mer förhoppningsvis så kan en dag dom goda vinna över dom onda, för att göra minnen till en liten klyscha också sådär mitt i allt.
Men det kan kanske bli alldeles lagom, det räcker för mig.

Hade man kunnat, såsom i Harry Potter få ut sina minnen och placera i ett minnessåll så man en annan kan betrakta dem så hade jag gärna gjort så med andra. Jag hade velat se andras minnen.
Hur dom upplevt saker och ting. Vad dom tänkte, hur dom upplevde det.
Särskilt min systers hade varit intressant. Eftersom vi sett ungefärligt samma saker bara ur olika perspektiv. Daniels hade jag velat se mest bara för att se hur han haft det som barn och ungdom. På hans tid...
För att se om han verkligen smög på mig som 15 åring när jag som två åring satt i sandlådan på min gård och lekte. Han påstår starkt att han gjorde det och att han bara väntade på att jag skulle nå min lovliga ålder.
Ja, han är smått pervers i sina uttalanden.

Oi oi, men minnen...