Dom senaste dagarna har min tur varit i botten.
Murphys Lag har jag varit ett levande bevis på.

Jag har varit objektet för min moders depp, jag har blivit nonchalerad, jag har slitit upp båda fötterna på glas, blödit ner halva golvet, halkat på det våta golvet efter jag tvättat upp mitt blod, bränt mig på gallret i ugnen, winamp har hängt sig hela tiden, klockan har gått isönder, slagit i huvudet i en hylla, satt isbit i halsen, skadat mig på min kaktus när Pontus försökte välta ner den, skurit mig på pappret på min bok, stuckat foten när jag var ute, varit nära att bli påkörd, slagit min lilltå emot en dörrkarm och påsen till soporna gick sönder när jag skulle gå ut med dem.

Jag kan ju säga att jag har varit smått irrierad. Faktiskt.
Men jag försöker mest att skratta åt det. För det är bara att se vad som kommer härnäst. Kryper det ut en läskig brud ut ur min tv och kittlar mig?
Sprängs datorn i ansiktet på mig? Flyger det in en fiskmås genom mitt fönster?