Det känns som om allting är en militärlek.
Likt sådana man lekte som liten, men händer som improviserade vapen.
Man visste att det var allvarligt. Men ingen blev skadad.
Man kunde skaka av sig när dom andra påstod att man blev skjuten.

Allt det har ersatts.
Det är inte improviserade vapen av händer.
Nu är hela världen emot en. Om det så är med vapen, händer, ord eller händelser. Och nu kan man inte skaka av sig det.
Nu kan man inte bara vara.

Plötsligt växte man upp. Nu ska man vara en riktig soldat.
En som ser till att allt ordnas.
Och ibland känns det som om man har hela världens bekymmer på ens axlar.
Så pass allvarligt är det ju såklart inte.
Men känslan finns där. Och sålänge den finns där tynger den ner en.

Ibland hade jag bara velat be alla att dra åt helvete.
Vara det där barnet igen. Som var för så många år sen.
Det känns som en hel livstid sen.

Och jag måste vara ärlig.
Ibland blir jag så fruktansvärt rädd för livet.
För jag har sett så många olika livsöden.
Jag är rädd för att bli gammal.
För jag ser min mormor. Ut och in från sjukhuset. Minnet som sviktar.

Jag hade vekat skita i allt. Jag hade velat slå ifrån mig allt ansvar.
Stänga av min telefon. Vara okontaktbar.
För när verkligheten ringer så vill jag vara någon helt annanstans.
Jag vill inte ringa ambulanser. Sitta timtals på akuten.
Bära upp min moder och min mormoder.

Men det kan jag inte. Jag kan inte stänga av den telefonen.
För jag vet att samtidigt som det är något jag absolut inte vill göra så är det precis där jag vill vara när det väl händer.
Det är där jag måste och jag vill vara.

Låter jag knäpp nu?
Jag antar att jag gör det.
Men hade jag inte varit där så hade jag velat vara där.
Veta vad som pågick. Vara den där klippan.

Vara på akuten sålänge det krävs för att se att hon får det bra.

Men om jag någonsin kommer ur det här livet levande så lovar jag att ändra mig. Ta mig själv i första hand. Skita i ansvar och sitta i gräset.

Men tills dess så kommer jag ta ansvar.
Och jag kommer skämmas över mig själv den dag då jag skiter i det.

Igår fick jag skattepengarna. Fem siffrigt belopp. Tack skatteverket.
Idag så är dom nästintill slut.
Köpte en ny dator idag för ni som följt bloggen från och till kan knappast ha missat alla episoderna med den gamla datorn som jag beskrev som döende i AIDS. Det fanns inget botemedel och den var döende.
Så idag har jag en ny.

Det är lite skillnad jämfört med den andra.
Mycket som skall ställas in och ändras om så som man vill ha det.
Men det är på gång.

Fan! Du vill fanimig aldrig sånt som jag vill! >.<

Ja... Jag vet inte vad det skulle vara för en början. Men det var väl roligt?
Det är så man kan fnissa litegrand.
Idag tror jag att jag lyckats sabba min systers dammsugare...

Dammsugade här och lalade rundor så dör den.
Och nej, det var inte bara sladden som åkte ut.
Nu är det nog dags för mig att sluta röra saker och ting.
Snart får jag ersätta alla jag känner för jag förstört deras saker.

Appropå förstörda saker så fick jag skatten åter idag.
Femsiffrigt belopp bara rakt in på kontot. Det kan man vänja sig vid.
Så nu i veckan, antagligen blir det på torsdag ska jag köpa en ny dator.
Och jag tror att min dator har kunnat läsa dom tankarna.
Den har bara dött två gånger idag.
Vid den här tiden igår hade den dött ungefärligen 7, 8 gånger.
Så den tror att om den skärper sig nu så kommer jag inte ersätta den, men eftersom den har på mystiska sätt tagit död på ett antal bilder så blir den utbytt ändå.

Känner en som jobbar på Siba, han vill att jag ska köpa dator där.
Känner en som jobbar på Expert, han vill att jag ska köpa dator där.
Så vart ska jag köpa?
Ska antagligen köpa på JME, men Fredrik som jobbar på expert sa att han skulle ringa jobbet idag och se vad dom tar för den datorn jag ska ha.
Kanse man också kan få någon sorts rabatt? Haha! Tycker jag.
Sa jag till honom också... Men han sa bara att jag kunde få honom.
Och visserligen... Det är väl inte så kasst.
Har dock redan haft honom. Och det slutade lite sisådär förra året.
Men ja... Haha!

Men ska inte handla dator förräns modern kan köra mig till vart jag än ska köpa datorn någonstans så det blir iallafall inte förräns på torsdag.
På torsdag ska hon och jag jobba tillsammans.
Och jag kommer få alla pengarna ifrån det jobbet också.
Ytterst generöst tycker jag. Så kanske jag kan köpa en fin tröja.
Så då blir det jobb på torsdag och sen en ny dator.
Det kan man leva med.
Det kommer kännas konstigt med en ny dator sen.
Så mycket som måste fixas till den. Och så kommer det vara vista...
Det är jag ganska negativ till faktiskt.
Men måste ordna PS till den, lägga över musik och sådant.
Men musiken blir bara att föra över på den externa och sen pumpa in den i den nya.

Det blir nog bra... Förhoppningsvis.
Fast med mina magic fingers jag har för tillfället så lär jag nog förstöra den datorn också precis som jag förstör allt annat genom att röra det.

Jag tror att jag måste lämna in min kamera...
Ett par gånger nu har den inte startat.
Man måste ta ut batteriet och sätta i det igen för att det ska funka.

Är väl något fel på kopplingen där emellan..

Två månader. Två datorer. En kamera.
Stay tuned. Innan månaden är slut ska jag ha lyckats sabba både min xbox och min xbox 360. >.<