Jag är inne i en förjävlig svacka just nu.
Och det finns bara en enda person som kan fullständigt förstå och sympatisera. Som gått igenom det jag går igenom just nu.
Och det känns iallafall tryggt. Det är iallafall en.
Annars så känns allting sådär... Tråkigt helt enkelt.
Trots att det nu som jag såg idag börjar växa knoppar på träden och våren och sommaren närmar sig så känns det som om höstlöven faller.
Det känns grått. Jag är rastlös, uttråkad och nere i skiten.

Jag vill bryta slentrianen. Jag vill skita i allt som har med här att göra.
Känns som om man ska packa allt det viktiga som får plats i en ryggsäck, sätta sig på en buss upp till ens bror i Norge och hoppas man får ett skitjobb där. Skitsamma vad för jävla jobb bara man kommer bort.

Här är det bara så frustrerande. Jag vill bara förstöra saker och blir irrterad över småsaker. Samtidigt som jag känner en lättnad att jag har folk jag kan flytta till. Men jag vill inte flytta in hos dem för att få det bra.
Dels för att jag känner att jag inte ska behöva flytta och varför ska jag förstöra för dem med genom att felrikta min ilska för allt skit som hänt den senaste tiden.

Det värsta är att jag var på väg åt rätt håll. På många år så mådde jag så bra.
Jag var faktiskt ett kort tag lycklig. Saker gick min väg, jag kunde sova.
Jag hade aktiviteter.
Nu är det påväg käpprätt åt helvete eftersom jag jämt för pikar om hur allt annat är bättre än mig och att vara här. Tillsammans med mig då.
Och jag har i så många år fått höra att jag är fel av personer i skolor och dylikt och jag är ful och bla bla bla. Men nu när egentligen "endast" pikar kommer ifrån en så nära person så har mitt självförtroende börjat gå ner.
Och det är nästan det märkligaste av allt.
Jag har alltid haft ett jävla självförtroende egentligen trots grov mobbing.
Jag överlevde en sådan hemsk behandling som jag inte ens önskar min värsta fiende.. Eller jo... Mobbarna önskar jag det så dom kan se vad dom gör med sina offer. Men annars...

Men nu så av dom här pikarna hela tiden så känner jag mig dålig.
Jag känner mig fel. Som om jag kunde bli bättre.
Men då blir jag förbannad på mig och på den här personen och blir tvärtom.
Jag sabbar grejer. Vägrar fixa till saker. Det är tvärtom.
Ett beteende jag egentligen aldrig haft. Och då känner jag mig dålig av det.
Så det har blivit en väldigt ond cirkel.

Och prata med den här personen om hur jag känner det funkar inte.
Jag har försökt. Och då vänds det ännu mer till mitt fel.
Den här människan är fantastisk på sina psykningar.
Kunde fått Hitler att gråta och bli en ödmjuk gurglande bebis.

Det är bara så sjuk stämning i luften nuförtiden.
Väggarna känns infekterade.

Jag som var på rätt väg...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu när jag sitter här nersjunken på en träpall då Mio katten tagit över den luxösa datastolen som är så bekväm så funderar jag.Det är något jag funderat över tidigare, men nu den senaste tiden så är det ännu värre. Jag tänker på det här som vi männis...

Eftersom Annika nu har länkat min... Öh, vad skrev hon...Hmm... Underhållande blogg så känner jag pressen att göra den underhållande. Jag som är inne i en liten skrivarsvacka också.Eller liten och liten. Den är rätt rejäl.Men får ju försöka så gott j...

Eller... Inte duscha i sig. Utan snarare allt efteråt.När man väl står inne i duschen så är det varmt och skönt, man står bara med sina egna tankar och lalar.Men sen när man lämnar duschen så börjar helvetet.Det blir alltid så förbannat kallt, man få...

Jag har en tendens efter att ha läst vissa nyheter bli fullkomligt mordisk.Man känner hur man bara hade velat strypa någon.Som idag jag läser om en 13 årig flicka som bara ville ha hjälp att hitta sin mobiltelefon som hon tappat när hon blir våldtage...

Jag är beroende. Mer än beroende. Varit beroende länge nu.Är en Nickelback narkoman. Och fullkomligt älskar denna låten.Och innebörden med videon är riktigt bra.   ...