Ibland när min moder sitter och ser på detta envisa programmet på tv kan det hända att jag sätter mig i gungstolen och tittar lite.
Men jag orkar aldrig titta särskilt länge.
Och jag förundras över vad det är för människor som är med där!
Vuxna människor som beter sig som en treåring i trotsåldern och alla andra sorters folk. Som slåss om en jävla gräsmatta!
Jag har aldrig förstått mig på sådana program som Dr.Phil, Ricky Lake och allt vad dom ungefär 100 olika heter. Är det fejk? Är det äkta?
Jag vill tro att det är fejk men tyvärr är det nog äkta.
Varför söker man sig till ett sådant program och går ut med sina ovanliga böjelser eller barnsliga beteende?
Men kanske bra att dom kan se det senare så dom kan se hur dom verkligen fungerar.

Fast jag måste vara ärlig och säga att ett Dr.Phil avsnitt jag såg var ju så gripande och hemskt. Farrfadern i familjen hade förgripit sig på sitt barnbarn och trots att han suttit i fängelse för brottet så levde farmodern i förnekelse och båda kunde inte förstå varför deras son med fru vägrade att dem skulle få träffa barnbarnet. Och den här stackars mannen, pappan då.
Stå där emellan sin far och sin dotter. Och det här stackars barnet...
Nej det var ju hemskt.

Så jag försökte sno en man ifrån en döende kvinna.
Denna man var Robert Sean Leonard annars känd som James Wilson i serien House. Det var väl ett nytt bottenrekord.
Kvinnan ligger på sin dödsbädd och jag försöker sno hennes man genom att vara den tröstande vännen...
Fast jag sov inte tillräckligt länge för att få reda på om jag verkligen lyckades sno honom. Kanske var bra det också.
Hade man väl gått runt och tänkt på vilken hemsk människa man kan vara.
Fast att det bara var en dröm så... Känner mig hemsk redan nu. Haha!
Men som dom säger; I krig och kärlek är allt tillåtet.

Nu kommer alla tolka detta som om jag är kär i den här skådisen. Men nej.
Han är snygg. Och jag gillar honom i House. Men kär nej.
Många blir helt galen av idoldyrkan. Blir kära och anser sig att dom ska gifta sig med den här skådisen. Men dom fantiserar ihopa den perfekta personen eftersom dom inte känner dem har dom obegränsade möjligheter att fantisera ihopa denna person som dom själva vill ha dem.
Sen om dom får chansen att träffa dem så blir dom nog grymt besvikna.
Men varför är han allergisk emot choklad när jag fantiserat ihopa hur vi matar varann med chokladtryffel framför en öppen eld i vårt lyxiga hus?
Eller!
Varför har han rynkor runt ögonen när han är så slät alltid annars!

Hahaha! Ja... På ett ungefär. Är nog inte nyttigt att bli så besatt.
Men sen att jag har tapetserat mina väggar med bilder och har förlovat mig med Adrien Brody har inte med saken att göra. Han vet inte att vi är förlovade, men snart får han brevet med gift som kommer explodera i hans ansikte och som bara jag har motgiftet emot. Så när han reser hit för att få det så ska jag låsa fast honom i källaren i gynekologstolen jag byggt på i ett halvår. Fast som sagt... Det har inte ALLS med saken att göra... *harkel*

Haha, jag kunde inte låta bli!

Ibland får jag sådana uppenbarelser om det runt omkring oss.
Hur något som är en sådan självklarhet är helt fantastiskt egentligen.
Som här internet! Allting försvinner in i min lilla skärm och allt jag har här delar jag med hela världen! Iallafall alla med en dator och internet.
Jag tror att världens kärna mitt i våran planet är en stor internetbas.
Och när meteroiter slår ner är det utomjordingar som försöker ta åt sig all våran information.

Okej, nu svävade jag iväg litegrann. Men är fantastiskt hur jag kan komma åt all världens porr genom att bara låsa in mig på rummet och klicka runt.
Hahaha! Porr. Porr måste haft sitt stora verkliga genombrott när det gick ifrån att vara något snuskiga män i långa rockar fick smyga sig in i affärer på bakgatan och låsa in sig i ett bås med NonStop filmer.
Nu räcker det med att dom har en dator. Dom måste inte ha den här långa rocken. Dom behöver inte vara utstötta för sina perversa böjelser för vem vet vad som pågår när han sitter och det ser ut som han deklarerar?
Grannarna har inget att skvallra över för han smyger inte ut i skydd av mörkret till närmaste hak.

Bara en idé.... Jag har inte skänkt SÅ mycket tankar åt det...
*tittar mig nervöst omkring och fnittrar*

Annars sitter inte mitt s på som det ska. Ska man limma eller få ett hysteriskt spel och slå med knytnäven varje gång den lossnar och hoppar rundor som en rabiessmittad gnu? Lite aggresivt sådär.

Allergin får mig emellanåt att vilja gråta av hopplöshet.
Den kliande känslan i båda näsa och ögon samt nysningarna är så tröttsamma.

Men det är ju som det brukar vara.
Jag har dom senaste dagarna fått massvis med mail och gästboksinlägg på olika sidor att jag kan få tips på hur jag kan tjäna pengar på min blogg.
Inte varför jag förstår varför någon skulle betala för att läsa mina ord...
Det är för mig rätt oförståligt. Så intressant är det inte.
Visst min blogg hade säkerligen kunnat vara mer intressant om jag hade skrivit detaljerat om alla mina lidelser och upplevelser här i livet.
Men det känns inte så spännande heller.
Det var så längesen så varför riva av bandaget på gamla sår och rycka med hår och allt?

Var inne på min gamla skolas hemsida och tittade rundor.
Min gamla lärare är nu biträdande rektor och tydligen så har dom ett helt protokoll och grundregler när det kommer till mobbing.
En hel plan hur man ska agera och hur fint alla informeras om mobbingen och dylikt på deras fina skola.
Det är kul att se hur så mycket men ändå så lite kan förändras.
Tiderna är annorlunda men dom lever fortfarande i förnekelse.
"Det förekommer ingen mobbing på vår fina skola"
Sen att jag antagligen är ett av deras bästa levande huvudvittne på motsatsen är struntsamma tydligen.
För alla andra kan inte ha fel och BARA jag ha rätt!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt hur lärare har slutat bry sig.
En lärare träffar man nästan mer än sina föräldrar i 1-6 klass.
Och dom har slutat att bry sig totalt om sina elever.
Nu menar jag inte alla, men nästan alla jag har träffat.
Ännu värre blev det när man kom upp i tonåren.
I tonåren är det bara hormoner "fjortis" må dåligt problem.
Och om någon elev kommer in med bandage runt handlederna så drar lärarna en lättnads suck av lögnen av att allt är bra när dom blir tvingade att fråga. Ännu en mindre att bry sig om, allt är bra. Det sa hon ju själv.

Fast det kanske bara jag som är bitter för att 9 år av mitt liv förstördes av skolan som ska vara så underbar med kamratskap och lärdom.

Jag undrar varför min fader envisades om att jag och mina syskon skulle ha ett andranamn? Min moder motsatte sig det och att vi skulle döpas men i ett förhållande får man ju komprimissa och jag och mina syskon tilldelades varsitt kort andranamn och blev nästan dränkta när en präst utförde sin sekt ritual på våra stackars försvarslösa egon.

Men att ha ett namn som utfyllnad förstår jag inte.
Jag använder aldrig mitt andranamn. Även på blanketter dom vill att man ska benämna sig med ALLA sina namn så skriver jag bara mitt för och efternamn. Men när dom slår in mitt personnummer i deras avancerade datorer så dyker alltid det andra upp.

I måndags på röntgenavdelningen på sjukhuset så när det var min tur så ropade dom upp mig med mitt andranamn.
Jag reagerade först inte. Sen när hon ropade högre och jag hörde mitt efternamn så reagerade jag. Fast det var endast på efternamnet.

Hur många reagerar på ett namn man aldrig blir kallad för?
Så vad är meningen med två namn? Att man ska skilja sig från mängden?
Men dom flesta har två namn. Dom flesta jag någonsin har pratat med har fler än ett namn. Vissa har så många som sex namn!
Är det att föräldrarna har svårt att bestämma sig för vilket så dom tänker "Äh va fan vi tar allihopa!".

Andranamn är ett av livets stora mysterium här i livet.
Hur ska jag någonsin kunna sova på nätterna igen utan att grubbla detta?
Och ni som undrar vad mitt är... I'm not telling! Mohahahahahahaha!

Så jag såg på Insider idag. Handlade om kattpiss och bröst.
För ett tag sen var det ju en het debatt om hurvida kvinnor ska få gå med bara bröst på badställen. Många olika åsikter.
Många anser att vad gör det, andra usch vad perverst, andra att män ska få för sig att dom får tafsa hur dom vill.
Det pratas om hur jämnställt vårat samhälle ska vara och att inte få visa upp två fettklumpar är att bli diskriminerad.
Jag om någon har aldrig känt mig diskriminerad av att behöva ha kläder på mig. Fast visserligen så är jag ingen person som heller vill gå på badställen för bakterierna frodas och det är just såna ställen dit 60 åriga perversa gubbar går för att titta på 8 åriga simskol elever.
Borde döpa om badställen till "Peddo vs Spädbarn rond 183".

Men bara bröst... Jag vet inte riktigt vart jag står i denna frågan.
Så eftersom jag inte vet vart jag står så tycker jag för "jämnställdhetens" skull att männen ska använda små små rosa bikiniöverdelar istället.
Tror det hade varit gulligt.

Mitt liv skulle man kunna beskriva med mörker.
Nu undrar alla hur jag kan vilja beskriva det med mörker.
För det är deprimerande och att jag isåfall behöver någon att prata med om detta. Men saken är att jag är inte deprimerad för detta.
Jag kan ärligt säga att när det kommer till vissa saker har jag sett mer än dom flesta. Jag har fler år på nacken än mina ytliga 19 år.
Jag har erfarenheter jag egentligen inte hade velat ha, ett ansvar jag fick ta tidigare än jag själv valt om jag fått välja och minnen inget kan dölja.

Men jag hade velat beskriva det som ett mörker.
För det är något jag känner till. Jag har sett mörker i mina egna och andras ögon. Jag har sett människor förtäras av det. Jag har känt mig själv vara nära att krossas av det.
Och nu tycker ni att jag inte har alla hönsen hemma.

Men det är otroligt ju hur mer tiden går ju mer van man blir med saker.
Man vänjer sig.
Och jag skulle vilja beskriva mitt liv med mörker.
För detta mörker gör mina ljusa stunder ännu ljusare.
Jag skulle vilja beskriva dom ljusa stunderna som ren magi.

Och jag skulle som sagt vilja beskriva mitt liv som mörker.
För då uppskattar jag alla leenden, skratt och alla bra upplevelser ännu mer.
Jag vill aldrig ta sådant för givet. För det är för bra för det.
Därför vill jag beskriva mitt liv med mörker.

Nu får nog många stanna upp och tänka till lite.
Men det gör inget om ni inte förstår min synpunkt.