Jag förstår verkligen inte hur jag kan ha gjort mig så ovän med världen dom senaste veckorna. Haha, har jag legat i någon ultrasömn och vaknat upp i Tråkstad? Sen när är prydhet en vanlighet i min närhet?
Är det jag som är så himla fel att jag borde inse synder och brister eller är det alla andra som är så jävla underbara små får?
Det sägs alltid att en kan inte ha rätt medans alla andra har fel.
Men det här tror jag är ett undantag.
Eller så får jag helt enkelt kontakt med fel människor.
Personer med Don Qjiote syndrom verkar dras till mig som en mal till ljus.
Någon sorts räddare.
Det är fel. Det är onyttigt. Så kan du inte göra. Inte så heller.
Jag gör aldrig så så det borde inte du heller.

Ska säga som Razzel "Står det Fubbick i pannan på mig?"?!
Står det "Kom och rädda mig ifrån ett fantasifoster du hittat på"?
Javisst nu säger ni, "men dom bara bryr sig om dig".
Okej, det hade jag köpt om dom nu verkligen brytt sig.
Dom behöver en hobby och har utsett att "Rädda Vicky" är deras nya projekt.
Men det är själva grejen. Jag behöver inte räddas.
Jag behöver ingen hjälp.
Och ni säger alla "Men klart du behöver det du vill inte erkänna dig svag bara".

Ja, jag har fått sådana repliker ifrån diverse människor.
Jag vill inte erkänna mig svag? Jag har inga problem med att erkänna mig svag. Jag stod upp under hela skolgången, berättade alla hur svag jag var som inte klarade av skolan för att jag var mobbad.
Vilket barn vill erkänna sig mobbad? Att man är fel, man passar inte in.
Jag har varit så fruktansvärt svag vid vissa tillfällen att jag skämts över mig själv och det gjorde inte saken bättre.
Så det har inget med min stolthet att göra.

Vill jag ha en jävla Dr.Phil session så kan jag fan skicka hans show ett email för hjälp. För helvete.

Sen att det känns mer som om det är lördag är en annan sak.
Tidsuppfattningen blir inte helt okej när man jobbar in fredagen på torsdagen, modern lämnar mig tidigt för halland och man går på puben.
Hur kan gårdagen INTE kännas som fredag med dom faktorerna.
Men idag är det den riktiga fredagen.

Har lite ångest dock att det bara är fredag. Tycker det kan vara lördag.
För på lördgar är Daniel ledig och kan leka och när vi leker är det roligt.

Men iallafall. Man träffade en Robin igår. Aldrig träffat han förut.
Som jag skrev på bdb, det är otroligt vad två impulsiva människor utan någon respekt för sitt liv kan åstakomma på en kväll.
Det var trevligt och annorlunda, men om det blir fler gånger...
Ja, det återstår att se helt enkelt. Jag vet inte.
*rycker på axlarna*

Man borde kanske gå ner till affären och köpa något gott som jag kan ha och mysa på ikväll. Lite chips och någon god mat jag kan laga.
Men jag behöver inte ha bråttom till affären precis.
Klockan är bara ett. Men det är bättre att gå som man får det gjort.

Ja... Det gör jag. Ska bara klicka på en film till att ladda ner.
Så är jag garderad med en massa filmer till ikväll.

Så D dagen har kommit. Det nya objektivet har kommit.
Det är underbart.
Men vad ska jag längta efter nu?
Ett zoom och ett makro kanske? Ja, varför inte.
Det enda som är det ledsamma är att det regnar.
Jag får inte testa det till fullo, men det kommer fler dagar.
Förhoppningsvis.
Sånt ska man ju aldrig vara riktigt säker med men man kan hoppas.
Och det var inte helt som jag hade föreställt mig bara, men det är inget.
Det är småsaker och jag är som jag är. Haha!

Jag klipper naglarna igen.
Jag klipper naglarna varje dag.
Vem vet, dom kanske har hunnit växa två millimeter på en dag och det är äckligt.

Ibland blir det mörka kvällar, sådana jag tycker om, att man tänker.
Jag gillar sena nätter, koss lurarna tätt om mina öron med min favoritmusik.
Det är så fridfullt att titta ut genom fönstret.
Räkna dom tända ljusen för att se vilka som släcks först.
Vilken släcks sist? Vem har lampan tänd hela natten?
Hur länge ska tjejen på åttonde våningen på tv ikväll?

Ja, som sagt det är så fridfullt. Samtidigt så tanklöst så kommer det så många olika tanker genom en på samma gång.
Allt om inget och inget om allt.

Ja, på denna tiden fungerar jag bäst.
Känns som om man sitter i en egen bubbla.
Min egen lilla neonvärld 100 tusentals kilometer bort ifrån allting.

Jag har aldrig varit en sångare. Det har jag vetat länge.
Jag är inte som dom hoppfulla glada dårarna i Idol som tror på sig själv stenhårt och tror att dom ska kunna fylla stadios med folk.
Att få folk att vallfärda till deras konserter.
Jag sjunger rent av för jävligt, men jag bryr mig faktiskt inte.
Det är inget hinder för att jag ska ha ett riktigt filmmoment en gång i veckan då jag entrar en bänk i arbetskläder med ett moppstativ i handen och bryta ut i sång. Rena rama musikalen.

Favoritscenen är Bulltofta helt klart.
Dom två husen som gör att det ekar så bra.
Dom fallfärdiga bänkarna som är så förmultna så man riskerar att sätta foten igenom trät vid vartenda steg.
Och en självklar favoritlåt är Tom Jones Deliliah.
Ett högljutt "Whaaaaaaaj whaaaaaaaaaj whaaaaaaaaaaj Deliliaaaah"

får även den mest sura jävel att höja på smilgroparna.

Ingen kan förneka att den låten är en riktig klassiker i Tom Jones arkivet.

Ibland blir det att man tänker.
Mer än vanligt då menar jag. Analyserande. Djupare.
Kalla det en insikt eller kanske bara rent skitsnack.

Goja eller kalla det vad ni vill.

Intog en plats på vårt väldigt gamla köksbord igårkväll.
Samma bord där jag som liten lekte med playmobilgubbar.
Samma bord där min såkallade familj ironiskt nog intog i tystnad en familjepizza

och där min mor skulle bryta tystnaden med att säga att hon ville skiljas.
Men iallafall så satt jag och tittade in i dom andra hyreshusen.
Min moder säger ofta att sluta titta och sköta mitt eget varpå hon efter dom orden sätter sig bredvid mig.
Vi förundras egentligen hur vi människor trycker in varandra i dessa skolådorna.
Vi ser ett par olika personer i likadana till byggnad lägenheter gå uppepå varandra.
Postakillen med genitala problem går in i sitt likadana kök samtidigt som den äldre kvinnan ovanför.
Samma här filosoferar jag i min lägenhet medans personer i ett likadant rum som mig sitter ovanför och under mig.
Jag undrar vad dom gör nu...

Och samma en ren insikt var det när jag inatt gick upp för att dricka mjölk.
Jag dricker aldrig mjölk förutom på natten när jag går upp under mina vanliga promenader.
Men så tänkte jag...
Tänk den här mjölken i det här paketet.
Först har det varit i en ko som fött en kalv, kalven fråntas och går sitt eget öde till möte antingen som kalvstek efter den fått modermjölksersättning,kon utan kalv mjölkas, mjölken tas till fabrik där den raffineras och hamna i förpackning.
Bara att göra förpackningen är en hel vetenskap och den har ett helt eget förflutet. Mjölken och förpackningen möts.
Skickas ut i lastbilar.
Min bror kör sådana! Dock kör han öl och inte mjölk vilket gör att han ger mer intressant touch till denna storyn. Men ändå.
Sen hamnar mjölken och förpackningen i kyldisken av ihärdig ICA personal. Eller konsum eller Coop för all del.
Dom står och lurar där bakom med sina tjocka jackor och handskar, skrämmer pensionärer och mig.
Sen plockar man åt sig en mjölk, eller fler om man nu vill det. Går till kassan där ännu en ihärdig människa jobbar.
Scannar in och snor mina pengar som går åt att köpa in mer mjölk och betala denna ihärdiga människans lön.
Sen bär man hem den, ställer in den i sin kyl och dricker sedan.
Vad händer sen?
Den blandas med alla möjliga läkemedel jag trycker i mig mot diverse sjukdomar. Mjölk är gott att blanda med piller.
Ger en inte lika mycket ont i magen. Inte för mig iallafall.
Sen när magen har gjort sin reningsprocess så pissar man och skiter ut det i brist på bättre ord.
Det renas det med med vattnet man spolar ner det i. Vattnet och avföringen blir ett.
Kossorna dricker det när dom är havande och gör starka kalvar till pastej och får mycket mjölk i sina juver.

Det är en sådan egendomlig verksamhet bakom allt.
Människor är några ihärdiga typer. Vet inte om jag ska gilla dom eller inte.
Varning för smått schizofrena och Anthropofobiska drag ifrån skribentens sida skulle kanske stått överst?

Tittar på min underbara klocka jag älskar så mycket för mitt energiska arbete att jobba
bort tvångstankar har lämnat mig en att tvångsa mig all over som dom säger på engelska.
En tvångstanke är bra för en sund själ.
Bara här bakom min klocka står människor bakom.
Först bara den här människan *tar av mig klockan och tittar* Daniel Jakobsson som designade den!
Sen alla han satt i arbete med att göra den. Den aktiverade även min styvmor att vädja till min far att jag fyllde år.
Sen gick hon ut och köpte den. Packade in den och sen leverarade den till mig.

Vad mycket nonsens det kom ut av min insiktsfulla dag.
Man kan nog inte få något så djupt av mig. Jag är inte djup. Jag är ebb!

Undra hur många dricker mjölk just nu?

Och ett liv förhoppningsvis.
http://safespray.bilddagboken.se